Som dom flesta vet bor jag i fosterfamilj nu men ska berätta det bra med min riktiga familj.

Mamma - hon är en bra mamma när hon visar dom bra sidorna från henne. Hon låter mig inte göra mig vad som helst för hon är ''rädd'' om mig & hon lagar mat oh sånt.

Pappa - han är oxå en bra pappa när han visar dom bra sidorna. Han låter mig göra mer för han vet att jag klarar av de & det är bättre eftersom jag vill få göra mer en att ha en massa regler, men regler är ju bra till en viss mängd. Men han städar o sjusar o sånt.

Zara (lillasyster) - hon är en underbar syster men hemlighetsfull. Jag brukar ha lätt att se när folk mår dåligt men jag ser ingeting på henne. Iallafall hon och jag bråkar för det mesta o kallar varann hora osv.. Men nu äre ju såklart slut med de & jag saknar henne. Hon fanns alltid när jag var rädd när jag var mindre.

Ska berätta lite kort om mig då. lite saker jag inte gillar att ta upp med ah.

Heter Rebecca Maria Lindén & är född 96 02 27. 155 cm lång grå/blå ögon brunt hår. Älskar mina vänner, djur & sport. Ska man säga? Mitt liv har gått upp och ner med både vänner & så. När jag var liten 6 års - 2an så var jag en som bråkade varje dag, jag slogs och ah gjorde illa andra helt enkelt och dom gjorde samma emot mig. Det vart jag mot 3 andra. När det var bråkigt i skolan var jag lugnt hemma & när det var lugnt i skolan vare bråk hemma. Jag hade verkligen en kort stubin jag exploderade direkt. Jag sa saker innan jag tänkte efter. Iallafall fick kontakt med soc ah när jag var liten pga mitt beteende. Så jobbade & tränade för att bli en bättre person utan alla bråk & slagsmål. Jag har gjort så oerhört många misstag, förlorat många vänner genom åren. Jag har mått dåligt jävligt länge ca 11 år. Det har varit mycket i mitt liv som är svårt att bearbeta. Man kämpar & sen slås ner igen. Har iallafall blivit lite stabilare & jag har fått väldigt många vänner. Jag kämpade & fick slut på att bara bråka hela tiden. Jag är faktiskt rätt feg nu, gillar inte att slåss & undviker alla sätt att hamna i bråk. Har varit svårt att va sig själv, det är svårt ifall man inte duger till. Det känns som man inte duger till liksom. Iallafall jag älskar fotboll mer en allt & jag har spelat i Åby & Norrköping City DFF & nu spelar jag i DFK Värmbol. Grejen är den att jag har verkligen tappa allt som en gång fått mig att må bra. Jag har liksom ingen lust nu. Fotbollen kändes meningslöst efter att jag slutade i city men det var ju jag som valdet & de blev ett stort misstag. Sen börja jag i åby igen och det var verkligen roligt. Sen 30 november så fick jag flytta till fosterfamilj ( går inte in på detaljer varför ) och hamnade i katrineholm. Visst jag vill inte bo hemma, men att bo sålångt ifrån mina vänner har gjort djupare sår. Det är verkligen jobbigt..

- har inte tagit med så mycket av mina inretankar & massa andra saker i mitt liv -


tvåbilderpåmig