Hejhej, bloggar knappt men har annat för mig. Men idag tänker jag berätta vilken underbar vän ann-sofi är.

Du ska veta att det vi gjort är gjort och går inte att bli ogjort & haha de är jag glad över.
På dagis var vi varje dag & allt vi gjorde , gjorde vi tillsammans.
Vi rymde, busa & allt för att få personalens ''uppmärksamhet''.
I vilket fall , förstår inte hur jag klarade mig igenom åren utan dig de vill säga från dagis ända upp till 7an.
Är glad att vi fick tillbaks våran vänskap för utan dig hade jag fallit direkt.
Du var den som gjorde mig stark in i det sista och slutade aldrig att kämpa tillsammans med mig.
Vi kämpade emot djävulen och van & det var för att vi vart starkare tillsammans.
Ett hjärta av guld är få som har men det har du, eftersom du är en sån underbar person.
Jag saknar dig så sjukt mycket.
Jag vill iallafall säga att du betyder extremt mycket & ingen kan ta din plats ifrån mig inte ens du själv.
Jag hoppas inte jag ska behöva känna känslan av att ha förlorat dig för då vet jag inte vad jag gör.
Du har fått mig på andra tankar och gjort mig starkare, du har alltid funnits där.
Jag är ledsen om jag inte varit den vän jag igentligen borde varit. För känner själv att jag kunde varit en mycket bättre person. Tyvärr ibland hamnar man i sina tankar och sjunker rätt lågt ner men det är tur att man har vänner som kan acceptera dom lägena dels vill säga att du är en av dom.  Är så jävla glad att du stått där i ur och skur oavsett vad. Ann-sofi Andersson hittar inte dom rätta orden för det finns så otroligt mycket bra att skriva om dig.
Jag älskar dig bästavän!